Valpkurs 1 hösten 2010, pass 1 Grupp B

Söndag 22 augusti kl. 10:45
Väder: Solsken men blåsigt.

Närvarande:
Samojed, tikvalp
Labrador, hanvalp
Golden retriever, hanvalp
Nova scotia duck tolling retriever (Tollare), hanvalp
Portugisisk vattenhund, hanvalp
Chihuahua/dansk svensk gårdshund/chinese crested powder puff (Blandras), hanvalp

(Tillsammans med Grupp A: Shelti, Am. Bulldogg, R. ridgeback & Blandisvalp.)

I den här gruppen kom alla på första passet.

När valparna kom så var grupp A redan i full gång. Vi tog en paus med Grupp A så fick Grupp B komma och hälsa på alla. Det som är roligt att se är att alla genast hälsar på den typ av hund som mest liknar dess egen, som de känner sen tidigare eller som de tror att deras valp ska tycka är ”lagom” läskig. Hur många gick rakt på och introducerade sin valp till den amerikanska bulldoggen t.ex. eller ens Rodeisan ridgebacken? Inte många. Alla har förutfattade meningar vare sig man vill erkänna det eller inte. Och jag hoppas att valpkursen och dess avdelning Hundspråk ska släta ut några av de fördomarna genom att de får kunskap om varandras raser och på så vis släpper ev. spänningar som de kan komma att förmedla till sin hund.

Istället för att börja med teori som var min egentliga plan, så började vi med hundspråk. Jag delade in de tio valparna i par som fick gå iväg och leka på ett lagom avstånd från varandra. Gruppernas sammansättning kommer att variera på varje pass och inom några pass som vi även att öka storleken på grupperna.
Så här första passet så fick de som var så lika som möjligt i typ och språk leka med varandra vilket i den här gruppen innebar att Labradoren fick leka med Golden retrievern. Jag har träffat Blandisvalpen tidigare och så då hur mycket han tycker om att springa i lek och därför fick han leka med Samojeden som jag också vet gärna rör sig över större ytor. Det kunde också vara bra för Samojeden att börja med att leka med en lite mindre hund.
Sedan visste jag att den Portugisiska vattenhunden inte har riktigt samma leksätt som Tollaren men leken gick jättebra förutom att Tollaren blev trött fort och den Portugisiska vattenhunden då gjorde några utflykter till Blandisen i Grupp A som lekte med Sheltin i Grupp A.

Det jag ville att valpägarna skulle göra under valpleken var att helt enkelt observera valparnas leksätt. Vilka beteenden använder valparna sig av för att starta lek? Hur gör de när de tröttnar för att få den andra att förstå det? Finns det några skillnader i leksätten hos de två hundarna och vilken kroppsdel, vilka signaler verkar vara favoriterna?
En del hundar använder mycket mun, en del är högljudda och andra helt tysta. En del vill bli jagade och andra vill brottas. Genom att lära känna sin egen hund och dennes leksätt och även reaktioner på andra hundars sätt att leka så får man den kunskap man behöver för att slippa bli orolig över att de t.ex. ska skada varandra. När valpar får ont, då skriker de.
Man kan också lära sig mycket av sin hund, man kan lära sig hur man själv bäst ska få igång och även avsluta lek. Man kan lära sig hur hårdhänt man kan vara och varför hunden beter sig som den gör.

Men framför allt så behöver valparna lära sig hur de ska leka och bete sig ihop med andra raser så att de inte blir helt förvånade och frustrerade när de träffar en annan hund som är lite annorlunda. En hund som fått leka mycket som valp, på olika sätt, har lättare att även i vuxen ålder anpassa leken efter kompisen.

Fr.o.m. nästa vecka ska jag försöka hinna ta lite bilder under Hundspråk.

Dagens teori innehöll Positiv förstärkning eftersom att det är det vi till 90% arbetar med (de andra 10% utgörs av nonchalans och negativ förstärkning). Och även några småsaker man bör tänka på när man Tränar med en valp.

Efter en paus då vi sa adjö till Grupp A så började vi passet med att betinga ett uppmärksamhetsljud. Valpägarna fick välja ett ljud som de ska använda sig av på promenad för att få hundens uppmärksamhet när denne ”fastnar” vid något, t.ex. en kissfläck eller något annat intressant. Dels är det bra att ha ett ljud som inte går att lägga negativa känslor i, som man kan med ord. Så att när valpen hör ljudet kommer bara de positiva känslorna från betingningen upp och valpen behöver inte reagera på ev. (negativa) känsloyttringar från matte/husse. T.ex. så hörs det inte om man för tillfället skulle vara irriterad. Valpen känner det ändå och behöver ingen påminnelse, speciellt inte när du försöker att få valpen med dig och inte vill att valpen ska tveka att följa dig.
Sedan fick valpägarna en i taget gå slalom och testa detta nya ljud. Det gick bra för allihopa men de flesta har något att tänka på till nästa pass. (Om någon har glömt vad det var så kommentera det här inlägget eller skicka ett mail så får ni de instruktionerna igen.)
Just nu arbetar vi med att befästa reflexmässiga beteenden hos valparna, eftersom att de inte föds följsamma och villiga att följa vår minsta vink. Och framför allt så föds de med förmågan att lära sig stora delar av vårt språk, men de kan inte svenska vid leveransen.

När man ska tala om för valpar vad det är i allt det vi vill att de ska kunna som faktiskt är det vi vill att de ska kunna så är det bra att kunna kommunicera på ett sätt som valpen förstår. Och jag sa ju nyss att valpar inte kan svenska, och då är det svårt att veta vilket av alla beteenden de hann göra när man sa ”duktig hund” som var det som matte blev så glad över. Var det sittandet, skällandet eller tassen som valpen gav när man sagt sitt?
För att kunna kommunicera med sin valp så använder man sig av ett enda ord eller ljud som alltid betyder belöning och som vi framför allt kommer att använda när valpen ska lära sig något nytt. D v s under inlärningsperioden.
Detta ord kallar jag för Bra!-ordet. Man kan också använda en Klicker.
Valpägarna fick betinga detta ord och kommer att få fortsätta det arbetet på hemmaplan under veckan.

När vi sen hade betingat detta ord så var det dags att använda det i en Kontaktövning. Så här i slutet av passet är det bra med en övning som valparna inte behöver göra jättemånga gånger utan där målet är att ägarna ska ha förstått vad jag menar så att de kan lära hunden p hemmaplan sen. Jag gick runt till alla valparna och såg till att alla hade förstått vad jag menade när jag försökte visa övningen innan (utan hund eftersom att min gammeltik låg hemma och sov). Flera valpar tog ögonkontakt på ett sånt sätt att husse/matte hann med att belöna, men det var också flera som var så snabba att hussar och mattar fick svårt att hänga med. Den här övningen gör verkligen att man förstår varför det är bra att ha något att precisera med – i detta fall vårat Bra!-ord. Kontaktövningen vill jag att alla arbetar med till nästa pass. Träningsläxa över detta kommer via e-post under dagen.

Efter passet hjälpte jag en familj att klippa klor på valpen, något som vi kommer att gå igenom ungefär i mitten av kursen då vi under teorin har Hantering och Häslovård.

Jag vill ge en guldstjärna till…
Samojedens familj som verkar väl påläst om sin ras och som också accepterar att man t.ex. inte kan räkna med att kunna släppa en polarhund lös. Förhoppningsvis kommer inte just deras hund att utveckla någon stark jaktinstinkt men den kommer att behöva dra.
Golden retrieverns familj för att de redan på hemmaplan har börjat så smått med ögonkontakt och för att de utan knussel gått med på att byta ut det förbjudna retrieverkopplet till nästa pass.
Labradorens lillmatte för att hon lyssnar och tar till sig och jag hoppas att den här kursen ska få henne att slappna av lite när hon håller i sin hund.
Tollarens matte för hennes entusiasm och positiva energi. Allt det kommer vara till stor hjälp under uppfostran av valpen.
Den portugisiska vattenhundens matte och husse för att de ser allt det som jag ser, det är inte alla som gör det.
Blandrasens matte för att hon litar på sin hund och i de situationer hon inte riktigt gör det än, ändå är villig att försöka.

Jag märkte under dagens kurs att några höll på med vad jag kallar för ”Cesar Milan-fasoner”. Nu ska jag bortse från mina åsikter om den mannen och bara säga detta: Jag vill att alla valpägare tänker på att Cesar Milan tar emot problemhundar som annars skulle ha avlivats. M a o hundar som ofta kräver ganska drastiska metoder och en fast hand utöver vad den vanliga familjehunden behöver. Inget av det som visas på TV passar för uppfostran av valpar. Valpar behöver utrymme och möjlighet att utforska världen så att de vet vad de har att förvänta och inte blir osäkra, rädda individer.

Apropå det här med regn, så är det mer korrekta svaret att om det regnar så gör vi övningarna, låter valparna leka en stund och spar teorin till dess att vädret tillåter oss att sitta ner. Men jag bestämmer när vi spar teorin så förbered er alltid på att vi kommer att ha teori.

Till nästa pass vill jag att de som vill använda klicker tar med sig en sån och att alla tar med sig mjukt och hårt godis i en härlig blandning. Glöm inte visselpipan till inkallningen för er som vill ha det: det är att rekommendera för de flesta men framför allt för vattenhunden och samojeden.

Vi ses den 29 augusti!