Valpkurs 1 Hösten 2010, pass 1 Grupp A

Söndag 22 augusti kl. 10:00
Väder: Solsken men blåsigt.

Närvarande:
Amerikansk bulldogg, tikvalp
Shetland sheepdog, hanvalp
Dvärgpudel/Papillon, tikvalp
Rodeisan ridgeback, hanvalp

(Tillsammans med Grupp B: Samojed, tikvalp och hanvalparna Labrador, Golden retriever, Tollare, Port. vattenhund & Cihuahua/dsv gårdshund/powder puff.)

Frånvarande var Cavalier king charles spaniel, hanvalp och Australian Shepherd, hanvalp. I skrivandets stund har jag ännu inte hört något från valpägarna som förklarar varför de missade detta pass, eller om de kommer nästa pass.

Först fick valparna hälsa på varandra i väntan på att alla deltagare skulle infinna sig.

Vi började passet med att betinga ett uppmärksamhetsljud. Valpägarna fick välja ett ljud som de ska använda sig av på promenad för att få hundens uppmärksamhet när denne ”fastnar” vid något, t.ex. en kissfläck eller något annat intressant. Dels är det bra att ha ett ljud som inte går att lägga negativa känslor i, som man kan med ord. Så att när valpen hör ljudet kommer bara de positiva känslorna från betingningen upp och valpen behöver inte reagera på ev. (negativa) känsloyttringar från matte/husse. T.ex. så hörs det inte om man för tillfället skulle vara irriterad. Valpen känner det ändå och behöver ingen påminnelse, speciellt inte när du försöker att få valpen med dig och inte vill att valpen ska tveka att följa dig.
Sedan fick valpägarna en i taget gå slalom och testa detta nya ljud. Det gick bra för allihopa. Dem amerikanska bulldoggens husse får tänka på att ge hunden tid att tänka mellan ljuden medan Sheltien var så uppmärksam att hans matte bara kommer att behöva använda ljudet i nödfall - troligtvis mer när hunden kommer upp i puberteten. Blandisvalpen ville inte riktigt gå så där får matte tänka på att vara lite extra hurtig för att väcka valpens lust att följa henne. Just nu arbetar vi med att befästa reflexmässiga beteenden hos valparna, eftersom att de inte föds följsamma och villiga att följa vår minsta vink. Och framför allt så föds de med förmågan att lära sig stora delar av vårt språk, men de kan inte svenska vid leveransen.
Ridgebackvalpens matte visade på ett superbra exempel på när man bekräftar ett beteende utan att tänka på att man gör det.

När man ska tala om för valpar vad det är i allt det vi vill att de ska kunna som faktiskt är det vi vill att de ska kunna så är det bra att kunna kommunicera på ett sätt som valpen förstår. Och jag sa ju nyss att valpar inte kan svenska, och då är det svårt att veta vilket av alla beteenden de hann göra när man sa ”duktig hund” som var det som matte blev så glad över. Var det sittandet, skällandet eller tassen som valpen gav när man sagt sitt?
För att kunna kommunicera med sin valp så använder man sig av ett enda ord eller ljud som alltid betyder belöning och som vi framför allt kommer att använda när valpen ska lära sig något nytt. D v s under inlärningsperioden.
Detta ord kallar jag för Bra!-ordet. Man kan också använda en Klicker.
Valpägarna fick betinga detta ord och kommer att få fortsätta det arbetet på hemmaplan under veckan.

Mycket p.g.a. att två deltagare uteblev så hann vi idag inte med kontaktövningen som finns med i papprena, men vi tar den nästa gång istället och kommer ändå att hinna igenom alla som kursen erbjuder.

Nu var det dags för Grupp B att göra oss sällskap och vi började med Hundspråk. D v s valpsläpp. Jag delade in de tio valparna i par som fick gå iväg och leka på ett lagom avstånd från varandra. Gruppernas sammansättning kommer att variera på varje pass och inom några pass som vi även att öka storleken på grupperna.
Det var såhär första passet svårt att veta om Blandisvalpen var blyg, tillbakadragen eller bara nonchalant så för att börja mjukt fick hon då leka med Sheltien. Både den amerikanska bulldoggen och Rodeisan ridgebacken är tuffa hundar med ”go” i när de leker så de fick leka tillsammans. Nästa pass rör vi runt lite i grytan.
Det jag ville att valpägarna skulle göra under valpleken var att helt enkelt observera valparnas leksätt. Vilka beteenden använder valparna sig av för att starta lek? Hur gör de när de tröttnar för att få den andra att förstå det? Finns det några skillnader i leksätten hos de två hundarna och vilken kroppsdel, vilka signaler verkar vara favoriterna?
En del hundar använder mycket mun, en del är högljudda och andra helt tysta. En del vill bli jagade och andra vill brottas. Genom att lära känna sin egen hund och dennes leksätt och även reaktioner på andra hundars sätt att leka så får man den kunskap man behöver för att slippa bli orolig över att de t.ex. ska skada varandra. När valpar får ont, då skriker de.
Man kan också lära sig mycket av sin hund, man kan lära sig hur man själv bäst ska få igång och även avsluta lek. Man kan lära sig hur hårdhänt man kan vara och varför hunden beter sig som den gör.

Men framför allt så behöver valparna lära sig hur de ska leka och bete sig ihop med andra raser så att de inte blir helt förvånade och frustrerade när de träffar en annan hund som är lite annorlunda. En hund som fått leka mycket som valp, på olika sätt, har lättare att även i vuxen ålder anpassa leken efter kompisen.

Fr.o.m. nästa vecka ska jag försöka hinna ta lite bilder under Valpsläppen.

Dagens teori innehöll Positiv förstärkning eftersom att det är det vi till 90% arbetar med (de andra 10% utgörs av nonchalans och negativ förstärkning). Och även några småsaker man bör tänka på när man Tränar med en valp.

Jag vill ge en guldstjärna till…
den Amerikanska bulldoggens matte och husse som kommer med jättebra frågor om när man bör avbryta en lek och när man inte ska. Väldigt bra frågor när man har en ras som inte är avlad att avsluta själv på ett bra sätt och som faktiskt behöver mer vägledning i just detta än andra.
Sheltiens matte som är oerhört uppmärksam på sin hund, har ett naturligt förhållningssätt och som visar en respekt som hon också får tillbaka. Dessa två kommer att få ett naturligt samarbete och utan att de vet ordet av så kommer de att hitta ett gemensamt språk.
Blandisens matte som vet vad det är för raser hon köpt och som med sitt tålamod och sitt lugn kommer att få en underbar relation med sin hund; en relation som inte kommer innebära omedelbar lydnad utan förståelse och laganda (i brist på bättre ord).
Ridgebackens husse och matte som är så oerhört frågvisa, det är skönt att ha några valpägare som ställer alla de frågor som alla andra också tänker.

Apropå det här med regn, så är det mer korrekta svaret att om det regnar så gör vi övningarna, låter valparna leka en stund och spar teorin till dess att vädret tillåter oss att sitta ner. Men jag bestämmer när vi spar teorin så förbered er alltid på att vi kommer att ha teori.

Till nästa pass vill jag att de som vill använda klicker tar med sig en sån och att alla tar med sig mjukt och hårt godis i en härlig blandning. Glöm inte visselpipan till inkallningen för er som vill ha det: det är att rekommendera för de flesta.

Vi ses den 29 augusti!