Väder: Solsken, en aning kyligt - hösten är här.
Närvarande:
Amerikansk bulldogg, tikvalp
Shetland sheepdog, hanvalp
Dvärgpudel/Papillon, tikvalp
Cavalier king charles spaniel, hanvalp
Frånvarande var Rodeisan ridgeback, hanvalp p.g.a förkylda ”föräldrar” och Miniatyr Australian Shepherd, hanvalp. Aussien kommer att ta igen de två gångna passen nu i veckan och beräknas vara med på nästa pass.
Vi började passet med en kontaktövning, den som vi inte hann med förra passet. Allra svårast var detta för sheltien. Vi hoppas att det går bättre på hemmaplan, annars kanske nästa veckas kontaktövning kan vara lättare både för matte och hund att ta till sig. Både cavalieren och den amerikanska bulldoggen har lätt för att ta ögonkontakt, något som är jättebra och som mattar och hussar kommer att kunna utveckla senare under kursen (och ha nytta av hela hundens liv). Den lilla blandrasen har inte mycket tålamod, hela världen är intressant just nu, förhoppningsvis är matte roligare och godiset godare på hemmaplan.
Vissa raser anses vara mer snabbtänkta och lättlärda än andra; t.ex. cavalieren och sheltien. Men ingen hund föds uppfostrad utan kräver framför allt att man har tålamod. Det jag försöker lära ut på den här kursen är att när en hund får räkna ut själv vad som förväntas av den så lär den sig för livet, inte bara för stunden.
Nu var det dags för inkallning. Det vi gjorde idag var att vi betingade det ord/ljud ägarna vill ska fungera som inkallningssignal. Alltså det ord som för hunden ska betyda ”kom hit med en gång”. Det enda vi gjorde idag var alltså att lära valpen vilket ord eller vilken vissling med pipan som den ska lära sig lyssna efter. Inget annat, nästa pass går vi vidare och lägger till rörelse.
Jag vet att det är svårt att inte ställa krav på sin hund, speciellt när man vet att ”den lyssnar bra på det här hemma”, men det är valpar vi har att göra med och då tar man det steg för steg. De ska ju lära sig för livet.
Efter inkallningen hade vi koppelträning. Vi använde oss av mat för att motivera hunden att vilja gå framåt. Poängen var att simulera en situation där hunden hittar något som den vill fram till och är beredd att dra matte eller husse med på färden. Detta är alltså en förebyggande övning. Den fungerade riktigt bra för alla deltagande. På hemmaplan kan man sen använda sig av andra saker för att motivera sin hund att dra framåt och kunna öva detta. Det allra bästa är om hunden hittar något på promenad som man kan använda, eftersom att belöningar som hunden själv får välja oftast är de bästa att utnyttja i sådan här träning. Så se inte hundens envishet som ett orosmoment på promenad utan som en chans att öva följsamhet,
Så här kan det se ut när någon är motiverad att dra framåt och matte håller emot. 
Blandisvalpen gick fint och fick nå sitt mål och sin belöning. Efter en stunds paus var det dags för Grupp B att göra oss sällskap och precis som första passet så började vi med Hundspråk. Idag delade jag in de tio valparna i nya par som fick gå iväg och leka på ett lagom avstånd från varandra.
Det var roligt att se Blandisvalpen släppa loss och ta för sig. Jag satte ihop henne med Cavalieren, men Cavalieren var lite för blyg såhär sitt första pass och ville hellre titta på när de andra lekte. Så blandisvalpen fick leka med sheltien som jag hade parat ihop med den portugisiska vattenhunden. Här var tanken att båda gillar att springa och täcka stora ytor när de leker, men den portugisiska vattenhunden var en aning för på för sheltiens smak så han valde att hellre leka med Blandisen. Nästa pass ska valparna få nya lekkamrater, då får vi se hur det går då.
Den amerikanska bulldoggen leker med labradoren, de passade varandra storlekmässigt och använde samma leksätt. 
Cavalieren är lite blyg när Blandisvalpen vill leka...
Sheltien leker med den portugisiska vattenhunden från grupp B. Idag på teorin gick jag igenom lite Hundspråk. Jag pratade om dofter och kroppssignaler men framför allt Språkbilden – hela bilden av vad hunden egentligen vill ha sagt. Jag pratade rasskillnader och påtvingade begräsningar (t.ex. koppel). Men det allra viktigaste som jag pratade om idag var kroppszonen och hur viktigt det är att värna om den mittersta av de tre aggressionsstegen. Den första kanske vi inte alltid hinner uppfatta, den andra hör vi och den tredje vill vi undvika att hunden ska behöva ta till.
Jag vill ge en guldstjärna till…
den Amerikanska bulldoggens matte och husse som förstår sin hund och verkligen känns pålästa, det känns också som att det har förberett sig på livet med den ras de har valt och det känns riktigt kul att höra de nämna vad de ska göra tillsammans med henne senare. Jag tror också att de kommer att få riktig nytta av koppelträningen, hoppas bara att deras framtida doggywalker har samma sköna tänk.
Sheltiens matte för att hon lyssnade på mina instruktioner och gjorde sitt bästa; jag tror att den här kursen kommer göra underverk för hennes tålamod.
Blandisens matte för att hon inser att det inte är henne det är fel på, eller godiset, utan det är helt enkelt miljön som är så himla spännande. Det ska bli kul att höra nästa vecka hur det har gått på hemmaplan med kontaktövningen.
Cavalierens matte för att hon har förstått det här med klickern så bra, att använda den i vardan så som hon gör och inte bara på kurs, är precis vad jag vill! (Jag såg henne klicka även för andra saker än de jag hade bett om.)
Ett tips till…
Cavalierens matte: Klicka när valpen står!
Den Amerikanska bulldoggens matte och husse: se till att ni får följa med doggywalkern på en promenad (när hon går med andra hundar) om ni inte redan gjort det, då får ni en skymt av hur hon kan komma att behandla er hund också.
Sheltiens matte: be någon ta tid när du gör övningarna hemma, du ska se att det går bättre för varje gång bara du kommer ihåg att ha tålamod.
Blandisens matte: varje gång din valp hittar något roligt på en promenad eller t.ex. något som är roligare än dig när du vill ha hennes uppmärksamhet t.ex. för en kontaktövning – skriv upp vad det var och dra nytta av det nästa gång du vill lära henne något.
Vi ses den 5 september!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar